Är jag helt dum i huvudet? Hur kunde jag tro att det här skulle funka.. En reumatiker på en grossist där man i princip inte gör annat än tunga lyft.. De är ju ungefär som lilltån i en tumvante!
Är hemma idag för den här dagen hade inte kunnat börja sämre. När Gunther började sjunga "Oh you tuch my thralalaa" imorse när alarmet ringde så kände jag bara Nej.. Rör lite på mig och inser att jag har väldigt ont i kroppen, precis som igår. Bara tanken på att lyfta stora konserver och ölbackar gör att de gör ännu ondare. Jag gick upp från källaren vid 7 nångång å får reda på att Per är magsjuk så gick snabbt ner igen.. Han var inte sjuk så han spydde utan de kom andra hållet..Klädde på mig och gick upp igen vid halv åtta, raka vägen från källardörren till ytterdörren å så ut.
Är 21 minus ute men jag tar pappas bil å skjutsar Elin till skolan, pappa ska vara hemma med Per. När jag släppt av Elin bryter jag ihop.. De går som upp för mig att jag är sjuk igen (nog för att jag varit det helatiden i 4 år snart men har mått så pass bra sen i somras så har inte tänkt på det lika mkt) Samma ilande smärta ända in till benen har kommit tillbaka. Jag bestämmer mig för att jag ska vara hemma idag, det känns som jag bara river upp allt som hade blivit bra i kroppen när jag är på praktiken å lyfter å drar tunga saker. Jag trodde faktiskt det här skulle funka när jag började praktiken för 2 veckor sedan. Eftersom jag mådde så pass bra innan å verkligen bara ville ut å "jobba", få nånting att göra på dagarna, känna sig viktig och med i samhället. Men de verkar som min kropp inte pallar det och de gör mig förbannat besviken och ledsen..speciellt då jag tycker de är kul att vara där å jobba, vill verkligen ha ett varierande jobb i framtiden å inte sitta på nåt jävla kontor.
Jag kände mig som en vekling nu när jag ringde M för att säga att jag var sjuk..igen.. 3 dagen på 2½ vecka nu. Ingen på axfood vet om min sjukdom, har inte sagt nåt i rädsla för att de ska särbehandla mig eller helt sorterar bort mig så jag inte har någon chans att få jobba extra efter praktiken. De är de som händer när man berättar att man är sjuk, man blir särbehandlad..vilket jag inte tycker om alls.. Det är anledningen till att de inte är de första jag berättar för folk och ibland inte berättar alls.. Som t ex de på mitt sommarjobb, de fick aldrig veta nåt. Men de man inte vet,lider man inte heller av... Så känns jobbigt å behöv prata med M om det nu, är rädd att han ska börja undra varför jag då är där på praktik om jag inte kan jobba..Att de skulle tänka"Jaha Marie har en reumatisk sjukdom och har varit borta på sin praktik så vi kan inte lita på att hon skulle kunna hoppa in å jobba extra om de skulle behövas" De som kändes värst var att jag känner att jag orkar jobba idag, är ju inte sjuk på de sättet. Hade jag fortfarande gått i skolan hade de här ju varit en helt vanlig dag. Det är bara de att jag inte vet om det är värt de.. att "jobba" gratis och riva upp gamla inflammationer i lederna å få ont.. Hade jag fått lön när jag var där så hade de inte vart nåt problem, då hade jag bitit ihop å jobbat som bara fan och inte brytt mig ett skit om att jag får ont (ganska typiskt mig). Fast då skulle nog problemet komma i efterhand ändå och i värre omfattning.. Så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Anyhow.. Jag for som sagt aldrig dit utan hem till mammas lägenhet istället, hon bor ju ändå typ i Råneå den här veckan. Ville ju inte fara tillbaka hem till pappa å magsjukePer.. Får se vad som händer idag, har pappas bil så får se om jag far ut nå. Kan inte sitta hemma heller..
Nu funderar jag på att gå ner å kolla om mormor har vaknat å äta lite frukost med henne=)
Nån som har nå tips på hur jag ska lösa det här?
9 år sedan